Reflektioner över storyline som metod och vårt eget lärande

Storyline är ett bra sätt att involvera barnen. Delaktigheten kommer in och barnen får utmaningar både som grupp och individer.  Vi tänker att det är bra att arbeta med mindre grupper för att alla ska bli delaktiga och för att det ska bli demokratiskt. Barnen får i arbetet med storyline använda alla sinnen, vi tänker att de då får uppleva kunskapen. Storyline baseras på konstruktivistiska teorier om lärande där barnen tillägnar sig lärande av egen vilja, genom erfarenheter i sociala aktiviteter kan barnen konstruera sin egen kunskap och sätt att förstå sin verklighet (storyline.se). Storyline arbetet bygger på barnens frågor och undersökande. På så sätt uppfattar vi att barnen konstruerar sin egen kunskap i sociala sammanhang. Barnen får även skapa sina egna mofflor, miljö och rekvisita, vilket kan bidra till kreativitet och lustfyllt lärande.  Björklund (2014) refererar till Robinsson (2011) som menar människan största tillgång är kreativitet. Vi anser då kan vara betydelse fullt att använda sig utav kreativitet.

Matrisen gör att storyline som arbetsmetod blir konkret och enkel att arbeta med. Vi upplevde att matrisen kräver en hel del arbete men när den är färdigställd finns en bra grund att arbeta efter. Vi menar att genom storyline blir barnen involverade med hjälp av berättelsen, men det är inte alltid man utgår från barnens intressen. Utan pedagogerna får göra det lekfullt och få barnen intresserade. Läroplan i förskolan (Skolverket, 98/10) betonar att verksamheten ska utgå från barnens intressen. Vi upplever att storylinemetoden inte är helt i linje med läroplanens intentioner.

Vi reflekterar över skillnaden mellan storyline och ett temaarbete, detta finner vi till viss del problematiskt. Vi uppfattar att ett tema arbete och storyline har många liknelser men en skillnad som vi eventuellt kan se är barnens inflytande. Vi uppfattar att storylinemetoden har fastare ramar än vad ett temat arbete har då det finns en matris som innehåller planerade händelser och nyckelfrågor. Då storyline har en bestämd händelse så kan detta påverka barnens inflytande och kan kanske inte kan sväva ut på samma sätt som i ett temaarbete.  Ett temaarbete tänker vi att det finns mer utrymme för barnens intressen, kan ta en annan väg tillskillnad från storyline som har en planerad början och slut.

Vi har även haft en diskussion om hur en storyline hade kunnat anpassas efter yngre barn på förskolan. En tanke var att det är svårt att anpassa en storyline till yngre barn. Storyline utgår till stor del från det verbala språket, då storyline utgår från nyckelfrågor som ska diskuteras och problematiseras. Ska vi då istället för att fråga barnen om vad de tror händer med sakerna i naturen så kan vi visa dem det istället? Detta finner vi problematiskt, men tror att det är värt att diskuteras för att storyline ska inkludera alla barn på förskolan. Storyline är ett arbetssätt vi finner inspirerande. Vi har dock inte uppmärksammat detta arbetssätt ute på förskolorna idag. Vi vill alla ut och prova arbetsmetoden i praktiken för att få mer erfarenhet och se hur det fungerar.

Demokrati är en del av grunden till lärande för hållbar utveckling, genom att barnen får möjlighet att uttrycka sina åsikter, bli lyssnade på och diskutera olika lösningar (Björklund, 2014). I vår storyline utgick vi från denna byggsten, där barnens åsikter och tankar är i fokus. Genom våra nyckelfrågor sträva vi efter att få fram barnens egna tankar och funderingar för att sedan ta vara på dessa. Att föra fram sina åsikter stärker barns känsla av att kunna påverka och förändra (Björklund, 2014). Vi valde även att göra barnen delaktiga och att få inflytande genom att de t ex fick bygga upp miljön, tillverka egna karaktärer och slänga skräpet från mofflornas skog på återvinningsstationen.

I vårt arbete med storylinearbetet har vi berört de tre dimensionerna social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet som Björklund (2014) och Ärlemalm – Hagsér (2012) lyfter fram. Vår storyline utgår från hållbar utveckling där vi fokuserar på återvinning. I vårt arbete sammanför vi barngruppen genom att arbeta med mofflorna. Barnen kan få ett gemensamt intresse för mofflorna. Genom att diskutera och lösa problem i mofflornas miljö får barnen möjlighet att samarbeta och samspela vilket bidrar till en social hållbarhet i gruppen då barnen lär sig att lyssna på andra, respektera varandras åsikter. 

Då vårt tema i storyline handlar om återvinning och återanvändning så berör det den ekologiska hållbarheten. Det berör även den ekonomiska dimensionen då barnen återanvänder skräpet de hittade i mofflornas skog istället för att använda sig av nyinköpt material. Den ekonomiska aspekten är inte den som varit i fokus under arbetet med mofflorna utan det är den ekologiska och sociala aspekterna som vi fokuserat på.

Under tiden med arbetet uppkom tankar om hur vi skulle kunna vidareutveckla arbetet för att fördjupa förståelsen för ett hållbarhetsperspektiv hos barnen. När vi var i skogsdungen och grävde ner/upp experimentbrädan talade vi med barnen om naturen. Att få en djupare förståelse för naturen skapar en naturlig ingång till hållbar utveckling för barnen (Björklund, 2014).

Vi tycker att arbetet med storyline och  upplägget har varit  roligt och inspirerande. Det har varit intressant att få prova på ett nytt arbetssätt och hur det kan gå till i praktiken. Under tidens gång  har vi fått kunskap om hållbar utveckling och hur man kan lära ut detta i förskolan.  Genom bloggen har vår process i  storylinearbete  blivit mer tydlig och konkret. Bloggen har även möjliggjort att vi har kunnat jobba på olika håll, något som har varit betydelsefullt med röda dagar i kalendern. Genom bloggen har vi kunnat följa andra kursdeltagares arbete och samtidigt kunnat visa vårt, detta kan även vara en inspirerande idèbank inför framtida projekt.