Reflektioner över storyline som metod och vårt eget lärande

Storyline är ett bra sätt att involvera barnen. Delaktigheten kommer in och barnen får utmaningar både som grupp och individer.  Vi tänker att det är bra att arbeta med mindre grupper för att alla ska bli delaktiga och för att det ska bli demokratiskt. Barnen får i arbetet med storyline använda alla sinnen, vi tänker att de då får uppleva kunskapen. Storyline baseras på konstruktivistiska teorier om lärande där barnen tillägnar sig lärande av egen vilja, genom erfarenheter i sociala aktiviteter kan barnen konstruera sin egen kunskap och sätt att förstå sin verklighet (storyline.se). Storyline arbetet bygger på barnens frågor och undersökande. På så sätt uppfattar vi att barnen konstruerar sin egen kunskap i sociala sammanhang. Barnen får även skapa sina egna mofflor, miljö och rekvisita, vilket kan bidra till kreativitet och lustfyllt lärande.  Björklund (2014) refererar till Robinsson (2011) som menar människan största tillgång är kreativitet. Vi anser då kan vara betydelse fullt att använda sig utav kreativitet.

Matrisen gör att storyline som arbetsmetod blir konkret och enkel att arbeta med. Vi upplevde att matrisen kräver en hel del arbete men när den är färdigställd finns en bra grund att arbeta efter. Vi menar att genom storyline blir barnen involverade med hjälp av berättelsen, men det är inte alltid man utgår från barnens intressen. Utan pedagogerna får göra det lekfullt och få barnen intresserade. Läroplan i förskolan (Skolverket, 98/10) betonar att verksamheten ska utgå från barnens intressen. Vi upplever att storylinemetoden inte är helt i linje med läroplanens intentioner.

Vi reflekterar över skillnaden mellan storyline och ett temaarbete, detta finner vi till viss del problematiskt. Vi uppfattar att ett tema arbete och storyline har många liknelser men en skillnad som vi eventuellt kan se är barnens inflytande. Vi uppfattar att storylinemetoden har fastare ramar än vad ett temat arbete har då det finns en matris som innehåller planerade händelser och nyckelfrågor. Då storyline har en bestämd händelse så kan detta påverka barnens inflytande och kan kanske inte kan sväva ut på samma sätt som i ett temaarbete.  Ett temaarbete tänker vi att det finns mer utrymme för barnens intressen, kan ta en annan väg tillskillnad från storyline som har en planerad början och slut.

Vi har även haft en diskussion om hur en storyline hade kunnat anpassas efter yngre barn på förskolan. En tanke var att det är svårt att anpassa en storyline till yngre barn. Storyline utgår till stor del från det verbala språket, då storyline utgår från nyckelfrågor som ska diskuteras och problematiseras. Ska vi då istället för att fråga barnen om vad de tror händer med sakerna i naturen så kan vi visa dem det istället? Detta finner vi problematiskt, men tror att det är värt att diskuteras för att storyline ska inkludera alla barn på förskolan. Storyline är ett arbetssätt vi finner inspirerande. Vi har dock inte uppmärksammat detta arbetssätt ute på förskolorna idag. Vi vill alla ut och prova arbetsmetoden i praktiken för att få mer erfarenhet och se hur det fungerar.

Demokrati är en del av grunden till lärande för hållbar utveckling, genom att barnen får möjlighet att uttrycka sina åsikter, bli lyssnade på och diskutera olika lösningar (Björklund, 2014). I vår storyline utgick vi från denna byggsten, där barnens åsikter och tankar är i fokus. Genom våra nyckelfrågor sträva vi efter att få fram barnens egna tankar och funderingar för att sedan ta vara på dessa. Att föra fram sina åsikter stärker barns känsla av att kunna påverka och förändra (Björklund, 2014). Vi valde även att göra barnen delaktiga och att få inflytande genom att de t ex fick bygga upp miljön, tillverka egna karaktärer och slänga skräpet från mofflornas skog på återvinningsstationen.

I vårt arbete med storylinearbetet har vi berört de tre dimensionerna social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet som Björklund (2014) och Ärlemalm – Hagsér (2012) lyfter fram. Vår storyline utgår från hållbar utveckling där vi fokuserar på återvinning. I vårt arbete sammanför vi barngruppen genom att arbeta med mofflorna. Barnen kan få ett gemensamt intresse för mofflorna. Genom att diskutera och lösa problem i mofflornas miljö får barnen möjlighet att samarbeta och samspela vilket bidrar till en social hållbarhet i gruppen då barnen lär sig att lyssna på andra, respektera varandras åsikter. 

Då vårt tema i storyline handlar om återvinning och återanvändning så berör det den ekologiska hållbarheten. Det berör även den ekonomiska dimensionen då barnen återanvänder skräpet de hittade i mofflornas skog istället för att använda sig av nyinköpt material. Den ekonomiska aspekten är inte den som varit i fokus under arbetet med mofflorna utan det är den ekologiska och sociala aspekterna som vi fokuserat på.

Under tiden med arbetet uppkom tankar om hur vi skulle kunna vidareutveckla arbetet för att fördjupa förståelsen för ett hållbarhetsperspektiv hos barnen. När vi var i skogsdungen och grävde ner/upp experimentbrädan talade vi med barnen om naturen. Att få en djupare förståelse för naturen skapar en naturlig ingång till hållbar utveckling för barnen (Björklund, 2014).

Vi tycker att arbetet med storyline och  upplägget har varit  roligt och inspirerande. Det har varit intressant att få prova på ett nytt arbetssätt och hur det kan gå till i praktiken. Under tidens gång  har vi fått kunskap om hållbar utveckling och hur man kan lära ut detta i förskolan.  Genom bloggen har vår process i  storylinearbete  blivit mer tydlig och konkret. Bloggen har även möjliggjort att vi har kunnat jobba på olika håll, något som har varit betydelsefullt med röda dagar i kalendern. Genom bloggen har vi kunnat följa andra kursdeltagares arbete och samtidigt kunnat visa vårt, detta kan även vara en inspirerande idèbank inför framtida projekt.

Fest

Barnen kommer med förslag att tillföra ballonger och serpentiner då de berättar att de brukar ha det på sina barnkalas.

Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012) menar att pedagogerna inte bör prata för mycket om hållbar utveckling med barnen innan arbetet utan istället låta barnens tankar och ideer komma fram. I samband med festen vill vi öka barnens medvetenhet av den hållbara utvecklingen.Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér menar att när pedagogen utmanar barnen och låter dem söka efter lösningar på problem, arbetar pedagogerna kring hållbar utveckling.  Vi passar på att diskutera om vad som är skräp, hur vet vi att det är skräp och vad gör vi med det?

Vi skapar partyhattar till festen

Barnen skapar varsin partyhatt av material som vi sparat och återanvänt plus material från förskolan. Materialet består bland annat av: Toarulle, silkespapper, äggkartong, plastkork, målarfärg, tuschpennor, tyg, naturmaterial, garn m.m.

Här ligger både barnens hattar och mofflornas hattar blandat.

Moffelhatt

Toffsan har fått sig en partyhatt!

Erika skapar!

En hatt till ett barn!

En barnhatt till!

Emma och Angelica i skapartaget!

En barnhatt till!

Storyline del 4 - Festinbjudan!

 

 

 

På morgonen när barnen kommer till förskolan hittar de en festinbjudan hos mofflorna. Mofflorna är så glada att ha rent i sin skogsglänta igen så de har skickat ett inbjudan till fest till barnen.

 

 

 

Barnen blir så glada över att få gå på fest och vi passar då på att ställa våra nyckelfrågor.

Hur kan vi göra för att fortsätta hålla rent i mofflornas hem?

Tror ni vi kan återanvända mofflornas skräp till festen?

Barnen kommer då ihåg det skräp som vi sparade från återvinningsbesöket och vill använda det till att skapa partyhattar till festen. Något annat barn vill skapa hattar till mofflorna också.

 

storyline.se poängterar att storylinarbetet bör ha någon slags avslutning för att barnens instresse såsmåningom avtar. Med denna fest vill vi pedagoger markera att arbetet med mofflorna närmar sig sitt slut och att barnen får tillfälle till att säga adjö till sina karaktärer. Det är en viktig del i arbetet med storyline framhåller storyline.se.

 

 

 

Storyline del 3 – vi går till en återvinningsstation

Inför besöket på återvinningsstationen fick barnen reflektera och diskutera kring nyckelfrågorna: Tror ni att vi behöver slänga allt skräp på återvinningsstationen? Tror ni att vi kan göra något annat med skräpet? Vad tror ni händer med skräp efter att man lämnat det på en återvinningsstation? Det är av stor vikt att reflektera över varför vi sorterar och återvinner samt vad som händer med avfallet efter att man lämnat det på en återvinningsstation, på så sätt blir det meningsfullt för barnen och inte bara en vana som lärs in (Björklund, 2014).

Redan när barnen upptäckte att naturen inte hade tagit hand om strumpan och toarullen fick de idén om att pyssla med materialet och på så sätt återanvända det.

Eftersom att barnen på förskolan Jordgubben kom fram till att plastkorken och metallburken är skräp som naturen inte tog hand om gick de tillsammans med mofflorna Liv, Mufflan och Tore till en återvinningsstation.

Här har mofflorna fått hjälp av barnen att hitta vart någonstans man ska lägga metallburken så att den kan återvinnas till en ny burk eller något annat av metall. Oj vad det lät när burken landade i containern bland alla andra förpackningar av metall,  Liv höll då för öronen eftersom att hon inte gillar buller men Mufflan däremot tyckte om ljudet.

Det tog en liten stund innan barnen och mofflorna hittade containern där plastkorken skulle läggas i. Det fanns ju så många olika containrar för olika material! När barnen letade såg de att det också fanns en container där pappersförpackningar kunde återvinnas, några barn insåg då att toalettpappersrullen de hittade i mofflornas skog också kunde återvinnas, dock hade ju barnen bestämt sig sedan innan för att återanvända den. 

När mofflorna återvände till sin skogsdunge var dem glada då det återigen var rent. Mofflorna tyckte det var bra att barnen hade hjälpt dem med skräpet.

Vi gräver fram experimentbrädan!

När vi grävt fram experimentbrädan igen konstaterar barnen att naturen har tagit hand om clementinskalet. Barnen kommer överens om att sockan och toalettrullen kan återanvändas till pyssel. Plastkorken och metallburken berättar barnen att det kan man lämna på en återvinningsstation för att det är skräp.

Björklund (2014) nämner en viktig aspekt i arbetet med hållbar utveckling, att naturen kan ses ur olika perspektiv där vi ska ge barnen insikt vad det är vi vill när barnen möter naturen. I likhet med vad Björklund för fram om att naturens system är vår tanke med att låta barnen göra en experimentbräda att fundera över vilka resurser naturen har. Det blir konkret för barnen när de upptäcker att clementinskalet har försvunnit. På så vis skapar vi en relation till naturen som främjar en hållbar utveckling. Björklund poängterar även att hållbar utveckling är ett komplext begrepp men att föra samtal och ta tillvara på barnens tankar och idéer är av vikt i förståelsen kring vilken påverkan vi människor har i framtiden.

Barnen gör experimentbräda!

Storylinearbetet skapar både engagemang och sammanhang hos barnen (storyline.se). I vårt arbete med storyline strävar vi efter att barnen ska utmanas både i grupp och individuellt. Vi bestämmer oss för att låta barnen göra en experimentbräda där vi spikar fast det skräp som vi hittade i Mofflornas skogsdunge för att se vad naturen kan ta hand om och inte. Skräpet bestod av en metallburk, en toalettrulle, en plastkork, clementinskal och en strumpa.

Genom att barnen gör en experimentbräda utmanar och bearbetas deras förståelse till vad skräpet kan göra med naturen. Vi ska placera experimentbrädan i skogen och täcka den med löv för att sedan följa nedbrytingsprocessen. Barnen resonerar om vad som kan hända och våra andra nyckelfrågor ställs till barnen : Vad kan man slänga i naturen? Vad händer med naturen? Varför?

Här täcker barnen över experimentbrädan med jord och löv.